Inte nog med att mamma kämpade mot cancern, hon kämpade även med lymfödemet i ena armen, kommer inte ihåg vilken, och dessutom fick hon ha med sig en syrgastub överallt typ hela sista året! Jag är väldigt oinsatt i vad saker heter, hur det stavas och varför man får typ lymfödem. Kan bara berätta hur jag kom ihåg det som amatör och anhörig.
Sista sommaren på Gotland var oerhört jobbig ur flera synvinklar, men just det här med lymfan och syrgasen är det som syntes. Mamma åkte båten från Oskarshamn och var jätteorolig över hur resan skulle gå med syrgasen och jag åkte från Nynäshamn så jag kunde inte hjälpa henne. Så här i efterhand så skulle jag kanske ha åkt ner och hjälpt henne men jag ville nog inte riktigt inse hur jobbigt allting var. Har något svagt minne av att någon annan åkte med henne men kommer inte ihåg vem det var. Alla mina minnen från den här tiden är väldigt osammanhängande.
Kommer ihåg att mamma hade en stor väska med grejer till armen som skulle minska svullnaden i armen och det där "grejerna" skulle jag hjälpa henne med varje dag och jag tyckte det var jättejobbigt. Skämdes över att tycka det, men det var sommar och barnen tog som alltid mycket tid och ville ha uppmärksamhet, vilket gjorde att jag tyckte att mamma var oerhört jobbig hela tiden.
Mamma ville ha massage på handen och armen även när vi var på sjukhuset sen på hösten och även då tyckte jag att det var jobbigt. Hur man nu kan tycka det, det är väl inte så jobbigt att massera någon? När det dessutom är sin sjuka mor som behöver lite omsorg.
Syrgasen var en annan jobbig del. Framförallt för att mamma hade svårt att andas men även där blev det jobbigt när hon ständigt tjatade om att vrida ner syrgasen ena minuten och se vrida upp igen och nästa minut vrida upp lite till. På sjukhuset kunde jag vakna upp mitt i natten av syrgasen (den lät typ lite väsande) och titta på mamma för att se om hon fick någon luft. Varenda gång levde hon när jag vaknade upp där på lasarettet i Växjö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar