När någon räddar dagen

Igår var ju en sån där jobbig dag. Årsdagen. Alltid en tung dag med mycket känslor i kroppen. Så kommer man hem och möts av sin fyraåriga dotter som håller i ett stort pappersark. På det har hon klistrat fast en rad olika "gubbar" som hon ritat och överst står det trollfamiljen. Sen börjar hon förklara vilka alla är. "Gubben" längst till höger är mormor Neta, "fast hon är död", säger hon, tittar på mig och fortsätter berätta vilka de andra är...
Hon har alltså ritat mormor Neta som hon aldrig träffat, inte farmor som bor tio minuter bort, utan den person som hade avgudat henne, men aldrig fick chansen...
Det gjorde min dag, jag blev så oerhört rörd av att hon tänker på sin mormor. Mitt lilla kloka yrväder med sina funderingar.
De andra i hennes familj på bilden var hennes två bästisar, två av brorsorna, pappa och mamma. Då frågade jag varför inte Elias var med och då funderar hon några sekunder och säger helt enkelt att han fick inte plats...

Nio år av sorg!

Idag är det nio år sen jag förlorade den som jag idag hade behövt mest. Skulle ge vad som helst för att få tillbaka mamma... inte mina barn så klart!
Nio år går fort och jag trodde väl att sorgen skulle bli lättare att bära men tyvärr blir den värre för varje år. Orättvist är vad det är!!!